The International Day of the Disappeared

Browse By

”There used to be a saying around here that the worst thing that can happen to someone is to bury their own child. It seems nowadays that there is something far worse – not knowing what happened to him at all.” (Citat av en mor vars son saknas efter ett krig, ICRC, 1998).

Anhörigas rätt att få vetskap om vad som hänt fastslås i den humanitära rätten. Stater har dessutom ett ansvar att förebygga att människor försvinner.

Det är ingen som vet hur många tusentals människor som är försvunna idag med vi vet att i princip alla världens länder är drabbade av denna problematik. Vi vet också att fler människor än någonsin tidigare rapporteras saknade och inte bara i länder där väpnade konflikter pågår eller i dessa länders närområden. Även i Sverige lever idag många människor som inte vet vad som hänt deras anhöriga.

En av de främsta anledningarna till att människor försvinner är de farliga flyktvägarna och de desperata beslut flyktingar och migranter tvingas ta eftersom det inte finns legala och säkra vägar för att söka asyl. Människor som dör längs med migrationsrutterna riskerar att aldrig bli identifierade och deras anhöriga riskerar därmed att få leva i ovisshet för alltid. Allt oftare handlar det om nära anhöriga som har varit på båtar som förolyckats på Medelhavet.

Varje dag möter rödakorsare runtom i världen människor som har anhöriga som saknas efter krig, konflikt eller på grund av migration. De anar ofta att deras familjemedlem är död, men många personer vi kommer i kontakt med berättar att de inte kan påbörja ett sorgearbete så länge de inte får vetskap om vad som har hänt. Många greppar istället varje halmstrå – kanske hålls deras förälder, barn eller syskon fången eller har de börjat ett nytt liv i ett annat land?

När Röda Korset initierar en efterforskning samlar vi så mycket information som möjligt om de försvunna personerna: Namn, smeknamn, föräldrarnas namn, födelseort, etnicitet, jobb och civilstånd. Men också information om vilka som ingick i familjen och vilka som var tillsammans vid den senaste kontakten. Personen här i Sverige får i detalj beskriva byn och området de bodde i och hur det gick till, vad som hände, när kontakten bröts. Ofta vill personen visa foton på de saknade anhöriga. Ett foto kan vara ett verktyg i själva efterforskningsarbetet, men det gör också att de saknade får ett ansikte, blir levande, de och livet ”där hemma” kommer för en kort stund väldigt nära.

Vi får aldrig glömma att när anhöriga försvinner orsaker det en obeskrivlig smärta hos deras familjer, men också och i samhället där de levde. Forskningsstudier visar att människor som förlorat kontakten med nära och kära lider av ”dubbelbottnad förlust” (”ambiguous loss”). En form av sorg som både är psykologisk och social, vars orsak ligger utanför den enskilde individen. Internationella rödakorskommittén (ICRC) beskriver det som: ”a form of grief that encompasses a psychological and social aspect. This prevents closure, causes constant vacillation between hope and despair, drives a constant search for knowledge of the exact circumstances of the disappearance, and affects families’ ability to restart their lives.” Med andra ord kastas människor som förlorat kontakten med nära och kära, ständigt mellan hopp och förtvivlan och detta påverkar hela deras liv och möjligheten att ”gå vidare”.

För familjerna som lever i ovisshet uppstår dessutom en mängd andra bekymmer och behov som ett direkt resultat av en försvunnen anhörig. Familjerna hamnar ofta i juridiska, ekonomiska och sociala svårigheter. Det kan gälla saker som arv och egendom. Så i dialog med myndigheterna i landet försöker rödakors- och rödahalvmånerörelsen att bistå familjerna med att hitta lösningar på de problem som kan tänkas uppstå. Arbetet med att efterforska saknade personer går därför hand i hand med arbetet att stödja de saknades familjer.

För en tid sedan kom det ett förseglat brev från Internationella rödakorskommittén (ICRC) i Sarajevo, Bosnien-Hercegovina, adresserat till en anhörig i Sverige. Drygt tjugoen år tidigare hade den anhöriga kontaktat Svenska Röda Korset och initierat en efterforskning efter en familjemedlem som försvann för drygt tjugotvå år sedan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.